Nirvans tankar

Ett personligt hem

Vad är ett personligt hem? I inredningspressen ser man ofta epitetet på överbelamrade scenografiska samlarhem. I unga år hade jag sådana tendenser, fan tro´t  :-). För mig, snarare personligt förfall. Heminredning kan lätt utvecklas till en sublimering av något djupare, man förväxlar materiella begär och existentiella behov. Ett tecken brukar vara att man längtar efter förändring så snart ett projekt är avslutat.

I mitt pojkrum ordnade jag djungel med tropiska växter, soft belysning och ljuv musik och hade vision om en konstgjord björkallé (!) i hallen utanför, vilken lyckligtvis aldrig förverkligades. Däremot en futuristisk era med låga stålrörsmöbler (osittbara) och dito Aniarabelysning (som inte gav ljus). Jag samlade på olika ölburkar vilka jag lyckligtvis sålde för en slant då de passerat 500. Och frimärken: såväl ärvda som ständigt nyförvärvade, decenniers förstadagsbrev, utländska klubbar – med tiden imponerande. Tusental i timmar och än mer i kronor. Till sist vågade jag känna att det faktiskt begränsade mitt liv, absurt och asocialt. En sen kväll – basta! – lastade allt i bilen och körde iväg till frälsningsarmén, utanför vars dörr det fick stå tills personalen kom dagen därpå. Eller om någon annan hann före. Brydde mig inte, kände bara våg av frihet!

4 kommentarer

  1. Anna

    Underbart skrivet! Jag storrensar vårt hem nu och det känns fortfarande personligt, men luftigt istället för fullt av saker! Du är bra på att inreda enkelt och mysigt, med personlig smak och personliga föremål som tycks utvalda. Hellre få vackra saker än 100 från Ikea. Sparar nu pengar och plats för kvalitet, t.ex Norrgavel, istället!

    • Tack! Kul – less is (ofta) more!

  2. Verkligen! Börjar bli mer än trött på alla ”personliga” hem i tidningarna. Hur kan det komma sig att dessa personliga hem ser likadana ut? Tycker dock inte att det är något fel att följa mängden, vårt hem är allt annat än personligt. Tycker mest att det är lite komiskt att så många av oss tror att vi är så unika när de allra flesta av oss är en så uppenbar spegelbild av tiden vi lever i. Åtminstone på ett ytligt plan när det gäller utseende och inredning. Hoppas att även jag någon gång lyckas frigöra mig från förändringshetsen… Förstår att det är en befriande känsla.

    • Ja, det du skriver är verkligen fascinerande. Dessvärre gäller det även mycket inom designvärlden. Äkta originalitet, som inte strävar till att vara originell, är ganska ovanlig. Det blir lätt så när alla utsätter sig för samma intryck. Till sist om förändringshetsen… om du förstår, har du redan kommit halvvägs, lycka till :)

Till toppen