Jag gillar att inte ha för mycket saker. Så har det inte alltid varit, som tonåring och några år därpå var jag extra mycket allt – samlade på det mesta och drömde om hus på 500m2 
. Så träffade jag min blivande hustru som hade växt upp med typ det jag drömde om. Hon längtade till enkelhet och eftersom jag har det i generna från min far slog det an en ton av frihet i att avstå också i mig. En sak jag dock brukar argumentera för är blomvaser. Inte så att jag är vas-obsessed, men eftersom blommor är så olika så krävs det olika vaser för att lyfta fram deras skönhet, vilket ju är själva syftet. Jag älskar att välja blommorna i butiken (får ibland frågan om jag är florist…) och gillar lika mycket att sedan hitta vas som gör att de kommer till sin rätt.
Några av mina absoluta favoriter är Ingegerd Råmans Olympia-vaser – diskreta, men med grafiskt tydlig karaktär, praktiska och funktionella. Helt underbar finish och lagom tyngd i glasmassan. Vackra såväl till smalstjälkade buketter som till lökar, kvistar och storblommor (t ex hortensia som ligger i skålen). Jag har av anledning ovan tre storlekar + den lilla sticklingskulan och jag använder dem hela tiden sedan, ja, det är väl 20 år ungefär, ibland t o m fler ihop samtidigt. Olympiavaserna är också bra för left-overs – för omplacering av de arter som överlever buketten. Då jag var yngre föredrog jag krukväxter eftersom snittblommors korta hållbarhet gjorde mig frustrerad. Idag njuter jag oerhört av just blommors korta liv – ingen tid att spilla, det gäller att glädjas här och nu!
Malin Hamilton