Nirvans tankar

Om könsstereotyper

Det kom ett mail till Norrgavel från en kund:

Hej!

Jag läste just om er nya fåtölj som vi har varit intresserade av här hemma. Jag reagerade på följande stycke i beskrivningen: ”Det manligt strikta träskalet, klätt med hästsvanstagel och fårullsfilt kontrasterar mot de kvinnligt omfamnande kuddarna i sjöfågelfjäder.”

Jag kan inte låta bli att undra vilken kundgrupp ni marknadsför er mot. Vem under femtio identifierar sig med denna beskrivning idag? Som yngre har jag ingen lust alls att sitta i en fåtölj vars design beskrivs med könsstereotyper som tillhör det förgångna. Jag är övertygad om att det går att kombinera möbler av hög kvalitet och klassisk känsla med en mer modern framtoning.

Vad är Norrgavels respons på detta?

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom frågeställningen är spännande och fler kan ha reagerat på samma sätt, kommer mitt svar nedan.

 

Hej XX,

tack för att du ger oss respons. Först, kul att du gillar fåtöljen :-)

Ord är svårt. Vi lägger olika betydelse i dem, delvis som du skriver beroende av ålder, men kanske ännu mer för att vi är olika som människor. Norrgavel begränsar sig inte till någon speciell åldersgrupp, men självklart vill vi kommunicera på ett sätt där vi undviker missförstånd.

I min formgivning strävar jag efter det tidlösa snarare än en ”modern framtoning”, samma sak bör då gälla marknadsföringen. Jag leker ofta med motsatspar/polariteter för att få fram en form – tyngd/lätthet, bärande/buret, rakt/runt etc. Liksom manligt/kvinnligt.

För mig känns det adekvat att tala om manliga resp. kvinnliga former/egenskaper, vilket på intet sätt är synonymt med män och kvinnor. Jag menar inte att kvinnor ska vara på ett visst sätt och män på ett annat. Jag menar att varje människa, oavsett kön, har kvinnliga och manliga sidor som man kan välja att bejaka i olika grad. Och jag bejakar såväl i mig själv som i kulturen spänningen i att vi har allt i oss i olika proportioner, att var och en får vara som hen är. Vem behöver bry sig?

Jag minns en mansgrupp jag deltog i för massa år sedan där vi till vår stora förvåning (och fleras högljudda motstånd :-) ombads att leva vår inre kvinna. Under ett par dygn! För mig var det revolutionerande, något av det roligaste jag upplevt, upptäckte sidor i mig själv som jag varit fullkomligt omedveten om (vilket till del nog kan kopplas till könsstereotyper). Samtidigt som denna dimension är kul att experimentera med, gör jag inte längre någon större dramatik av den.

Som ett led i Norrgavels marknadsföring, för jag löpande ett resonemang (i Nirvans tankar på hemsidan) kring vad vi väljer att identifiera oss med, där jag återkommer till friheten i att nå bortom könstillhörighet och sexuell läggning, liksom ålder/personlighet/yrke/status etc.

Hoppas jag lyckades klargöra något och att du kan njuta av fåtöljen utan associationer till reaktionära könsstereotyper.

Med varma hälsningar Nirvan (i en 57-årig mans kropp)

3 kommentarer

  1. Fick ett trevligt svar via sms… ”Jag blev glad // även om jag fortfarande inte håller med om utgångspunkten (att det finns naturligt kvinnliga och manliga attribut. Därför tycker jag ju inte att detta hör hemma i marknadsföringen heller, men det var intressant att veta tankarna bakom din formgivning). Det kanske får bli en länstol för mig istället? En riktig pärla. Mvh XX

    Det vore också att dra det för långt. Jag menar att föremål/attribut får det värde vi ger dem. Kvalitet är subjektivt och uppstår i kontakten mellan föremålet och t ex designern eller brukaren. Jag älskar polariteten i värdeparet manligt/kvinnligt, men hur den ska definieras är ju en annan fråga…

  2. madde

    Tack! Denna 50 åriga tant studsade också till när hon såg formuleringen – skönt att det inte bara var hon!:)

  3. Tack Madde
    Bra med input från fler håll.

Till toppen