Nirvans tankar

V2/Verdi i Verona

I år är det 200 år sedan Verdi föddes. I Roncole, nära Busseto, 10 mil söder om Milano. Vi passerar hans lilla födelsehus till och från eftersom min sambo har sina rötter här; hon kan berätta hur mormor såg Aida med levande elefanter på torget och med självaste Toscanini som dirigent, liksom att farfar sände häst och vagn då Verdi skulle hämtas vid tåget. Hans vackra villa i Sant’Agata ser vi nästan från köksfönstret. Bygden vet förstås att fortsatt slå mynt av sin son. Till lördagens pizza inne i Busseto, hade vi som ljudfond i den trettiogradiga sommarnatten Verdis sällan spelade opera Luisa Miller (dock i Malmö i höstas), live borta från torget. Det ät lite speciellt att denna lilla by med några tusen invånare hamnat på världskartan – hajade till då det skyltades med Busseto hos resebyrå i Malmö härförleden.

2013-07-21 21.10.17

Ja, själv lockade jag barnen med respektive till Italien med en helkväll (kl. 21 – 01!) på den snart tvåtusenåriga romerska arenan i Verona och Verdis Aida. Storslaget och svårslaget. Arenan med plats för 20 000 personer, med en akustik, som tillåter en operaröst att nå ut t o m i pianissimo (studerades t ex inför utformandet av Globen i Stockholm)! För att inte tala om forten med alla 400-500 i orkester och på scen. Liknande operaupplevelser får man nog leta efter, i vart fall för otränade besökare, dit man kunde räkna flertalet i vår lilla grupp. Arkitektur, underbar sång och en scenografi som rentav stod för det allra största intrycket; möjligheterna är ju extra ordinära med en scenbredd på 50 m och ett lutande plan med 25 m höjd och den svarta natthimlen över, toppad av fullmåne. Omedvetet hade vi lyckligtvis valt en uppsättning av ”modern” art – den var fullkomligt enastående med bra ljussättning och befriande tydliga (långt avstånd till scenen) och ofta överraskande och överväldigande visuella effekter som utan att ta över, förstärkte sången och förtydligade librettot; levande eldar och brinnande hieroglyfer, ljusklot i hundratal, hela scenen under lugnt vatten, underfundiga djurgestalter – elefanter, kameler, krokodiler – med rörelsesätt som gjorde dem totalverkliga trots fullt synliga t ex typ träskelett, och förstås siden och sammet en masse, men här i kombination med oljefat, byggställning och dansande gaffeltruckar. Tacka gudarna att vi slapp den förutsägbara dekoren som låg magasinerad på torgytorna runt arenan för uppsättningarna à la classique.

    Till toppen