Arkiv för oktober 2013

… årets jul, våren 2014, hösten 2014…

2013-10-31 14.07.08Det är kul. Livet, arbetslivet… ingen av mina dagar är den andra lik; igår slukades förmiddagen av möte med banken – sådär kul :) – efter lunch presentation med arkitektkontor av inredningsuppdrag med Norrgavelmöbler i fantastiska lundensiska studenthus, följt av sortimentsgenomgång med VD-Christer av hela vårt utbud av förvaringsmöbler. Idag snurrar hela året på vårt huvudkontor i Malmö… på fikabordet damp julfoldern från tryckeriet ner och i ateljén har Inger och Rebecka dukat upp för julfotografering, foto-Markus kom just innanför dörren – handmålade dukar, nya linnevävar och doft av saffran.

2013-10-31 14.04.33

Parallellt håller Inger och jag på med butikernas vårskyltningar, så mitt arbetsrum är belamrat med träprover, textil och färger, nyheter bland kuddar, belysning och beslag – Gunilla Axén har specialdesignat textil som vi sätter på vår 20-års jubilerande träsoffa. Tomas och jag fattar sista besluten om vårens nya möbelbeslag (som vi såg på Inter Zum-mässan i maj) samtidigt som möbelnyheter till hösten 2014 börjar ta form nere i prototypverkstaden – om gudarna är med oss får vi kanske se en ny träfåtölj! Arbetsveckorna är verkligen intensiva, så när helgen kommer är det skönt att bara titta ut över havet.

2013-10-31 14.18.40

Lugnet efter stormen

Ett speciellt dygn. Framåt eftermiddagen igår tömdes Malmös arbetsplatser; alla tåg slutade gå vid tretiden och har fortfarande inte kommit igång. Så Norrgavel är en ganska tom plats idag också.

Då jag lämnade kontoret vid fyratiden igår närmade sig blåsten sin kulmen, enstaka bilar och hemvändande. Själv blåste jag nästan omkull och sekunden efter kom två kvadratmeters korrugerat plåttak blåsande över ett femvåningshus rakt ned på Bergsgatan; hade tillräcklig sinnesnärvaro för att plocka bort den från körbanan och in bakom cykelställ.

2013-10-28 16.35.01

Efter hundra meter blockerades cykelvägen av nedfallen hundraårig kastanj och väl hemma hade det blåst ned tunga tegeltakpannor framför Norrgavels butik (bor mittemot) – något som föranledde notis i Sydsvenskan.

Mitt sommarhus, trettio meter från havet och halvannan mil från Hallands Väderö med stormbyar på 42 sekundmeter, hade klarat sig med blott nedblåst TV-antenn och kringblåsta soptunnor och trädgårdsmöbler, trots att de stått under tak.

Redan efter ett par timmar bedarrade stormen och Gustav Adolfs torg, Malmös vardagsrum, som jag har utsikt över var lika tyst och spöklikt öde som under julaftons Kalle Anka.

Och i morse, ordningen återställd... på marken.

Och i morse, ordningen återställd… på marken.

Bli det du är

Gryning (kökets kroklist med linneförkläden)

Gryning (kökets kroklist med linneförkläden)

Händerna rör sig över min kropp. Långa lugna mjuka och varma drag. Emellanåt, unnar jag mig massage; som den finaste gåva att ge mig själv… oftast då utsidan i vardagen är på väg att tränga bort insidan. Jag är närvarande i varje beröring och en dryg timme passerar snabbt. Precis som arbetsdagen. Vart tog den vägen? Och året… just tillbaka efter semestern… så är det höst, igen… med kylan, mörkret… så julen, januarisnön, vårsolen, spurten inför semestern. Och Livet… var tog ”livet” vägen? På stan, ser jag unga (!) män på trettio-fyrtio – de utstrålar att de tror på de romantiska* drömmarna som ryms i det vi kallar ”livet”… denna serie av events; dagis, skola, yrkesliv och karriär, fredagsmys, föräldrar som dör, triathlon, barnbarn, demens och egen död. Ett radband som bockas av. På utsidan. Medan insidan kanske förblir dold. I värsta fall, menar jag verkligen, tills vi ligger för döden – om inte förr så infinner sig frågan då, var detta allt, hade det funnits ett annat sätt att förhålla sig… typ från denna utsiktspunkt, om jag insett det jag först nu inser… vad hade jag då gjort för val? Förlängningen av denna romantiska* ”livsdröm” är sorglig. Varför fastna i den? Då jag betraktar fyrtioåringarna kastas jag runt i tiden; fattar inte att ”jag” (i betydelsen min kropp) inte är där, känner ingen skillnad på dem och mig… kommer, idiotiskt, på mig själv med förundran att ”jag” faktiskt nu är tjugo år äldre. Så besinnar jag mig, stoppar tanken, tar av de romantiska* brillorna och återvänder inåt, bortom… och är då det jag alltid varit och alltid kommer att förbli… ”jag” är solen som värmer, vinden som fläktar, löven som prasslar… energi i ständig förvandling… och evig tomhet. Som rymmer allt.

Skymning (Skäderviken förra helgen)

Skymning (Skäderviken förra helgen)

*) Jag använder ordet romantisk i betydelsen att vi lever livet utifrån idéer/förväntningar om hur det borde vara, men blundar för hur det verkligen är. Genom att först medvetandegöra och därefter släppa dessa idéer, kan vi öppna upp för ett mer autentiskt liv med närvaro i varje stund.

Min favorit

2013-05-28 08.33.36

Ibland får jag frågan, vilken av Norrgavels möbler jag själv gillar bäst. Just nu förvånar jag mig själv; fick hem en Pall att lägga kläderna på. Inte så märkvärdigt trodde jag… men den har snabbt blivit en favorit.  Diskret elegant; ek som i golvet, skinn som är brunt liksom den stoppade sänggaveln – känns värdigt att lägga kläderna på; lite som ett altare :). Skämt åsido, att lyfta upp vardagens bruksföremål till det vackraste som finns är faktiskt det som alltid varit min ledstjärna, det jag alltid önskat med Norrgavels möbler. En annan grej som slog mig var att det blev fritt och luftigt (hade stol där tidigare). Väggen bakom är tom – vacker brukskonst minskar liksom behovet av annan ”konst”. För övrigt är väggen i sig konst – innan vi flyttade in rev vi det gamla köket/jungfrukammaren och diverse prång och ersatte det med sovrum/duschrum samt litet klädvårdsrum; byggarna förutsatte stålregelväggar med gips… men jag ville verkligen gärna ha en tung ”riktig” vägg (speciellt i förhållande till huset som är från 1930-talet) och här kommer konsten; vi rensade allt rivet tegel och lät mura upp de nya väggarna – det känns äkta och helt underbart nu med stenväggar, snyggt kalkputslager och yta av äggoljetempera. Konst!

Till toppen