Arkiv för november 2013

”I” don’t go anywhere

För en vecka sedan satt jag på tåget till Stockholm; hade blivit bjuden på Eckhart Tolles föredrag i kongresshallen på Folkets hus. Så kan det uttryckas… storytelling; så uttrycker vi oss så länge vi identifierar oss själva med den fysiska världen. På motsvarande sätt kan vi beskriva Eckhart Tolle som en man, född i Tyskland 1948, bosatt i Canada, som i trettioårsåldern nådde ett andligt uppvaknande, en inre förvandling, vilket han tjugo år senare beskriver i boken The Power of Now (sorgligt översatt till Lev livet fullt ut) som år 2000 nådde The New York Times Best Seller list.

Under kvällens tre första minuter var det foto

Under kvällens tre första minuter var det foto

I boken beskriver han sitt gamla liv med depressionen som ständig följeslagare, och hur han till sist i desperation drevs mot att ta sitt liv, han gav upp totalt och i det han uttryckte - Jag står inte ut med mig själv - skedde en medvetandeförändring; vem är denna ”Jag” som inte står ut med ”mig”… två olika identiteter vi alla, mestadels ovetande, går omkring med.

Tillbaka till inledningen. ”Jag” är ett medvetandetillstånd som är fullkomligt oberoende av tid och rum, liksom av identifiering med en fysisk kropp. ”Jag” reser ingenstans, ”Jag” är inte Eckhart Tolle; kroppen Eckhart Tolle är en fysisk form som ”Jag” kan verka genom – som en konsekvens inledde han kvällen, inför de dryga två tusen åhörarna, med ”not knowing what to say”, personen ET (jmf utomjordingen E.T :) som blev strandsatt på jorden) är bara en kanal för det som flödar av sig själv från ”Jag”. OBS! detta är inget märkligt. This is how life is. Som ”Jag” ritar möbler, ”Jag” är ingen – elever på designskolorna tror att de ska bli ”designers”… det är ingenting man blir, det bästa vore om de inte blev någonting; inget mer än medvetna om who they really are… typ ”Jag”. Opersonligt, fritt från ego. Naturligt, okonstlat och enkelt.

ET är underbart enkel. Inget om indiska gurus, han nämner nästan inte ordet meditation. Men självfallet är det samma sak han talar om. Vi ”moderna människor” har blivit imponerande mästare på det yttre fysiska livet. Så länge det fungerar finns en tendens att inte vilja vända blicken inåt. Därför beskriver ET lidandet som en viktig inkörsport. Men det finns också andra… skönheten kan vara en sådan, naturupplevelser, solnedgång, fysiska utmaningar som bergsbestigning… det är inte skönheten i sig, faran i klättringen etc. som är grejen, utan att dessa situationer får oss att vara fullkomligt närvarande, att släppa alla tankar… så enkelt är det, då öppnar sig paradiset på vid gavel… frid kan råda innan medvetandet fylls av nya tankar.

Nyfödda barn är ett annat paradis-knep – blicka in i barnets ögon och du ser dig själv. Det är i ordets rätta bemärkelse gudomligt. Jag blev morfar för en dryg vecka sedan. Ja, ”Jag” blev ingenting, men världen gjorde ”mig” till morfar… det var så otroligt påtagligt, vem jag än mötte, så Hur känns det att ha blivit morfar? Vadå morfar? ”Jag” har inte blivit morfar… men det är gudomligt att skåda in dessa ögons djup. Det är det som kallas prägling, vi är så snabba att sätta etiketter (typ morfar) på allt… och ganska omedvetna om att det är precis detta som skapar vårt lidande. Hur smärtsamt har det inte varit att släppa konceptet ”pappa till fyra barn” och fortsätta leva i djup tacksamhet över det liv vi benådats med.

Minnet av Victor väcks till liv av detta nya människoliv. En akvarell om Indien han målade i skolan.

Minnet av Victor väcks till liv av detta nya människoliv. En akvarell om Indien han målade i skolan. 

 

Till toppen