Arkiv för januari 2014

Olika livsenergi

från Malmös grafittivägg i morse

från Malmös grafittivägg i morse

Årets mörkaste månad har verkligen just varit det här nere i Skåne, och våt, och blåsig… Många flyr mörkret – hundra tusentals svenskar drar till Thailand… ett enkelt sätt att fylla på ny energi; sol och värme får oss att leva upp igen. Denna tid på året fylls media av råd&tips om ur man kommer i form; etablera sunda rutiner i minst 14 dagar, ja ni känner igen det – folkhälsan är viktig, absolut… men Livet blir nästan ett enda stort projekt. Var är balansen, tilliten och lugnet?

Idéer om ”den grå vardagen” och ”ekorrhjulet” har slagit rot i vår kultur, men det är förstås – som allt annat – bara idéer; oförmåga att separera utsidan från insidan – jag upplever det som alltmer hysteriskt hur nutidsmänniskan fyller på energi bara från utsidan… Visst känns det magiskt då solen tittar fram efter alla mörka dagar – inte minst just därför, men mörkret är också magiskt. Det insåg jag sent i livet och det har varit en befrielse; mörkret inbjuder till att gå inåt – vinterhalvåret gör det rentav lättare att hitta djupet i meditation; gå in i ett mörkt rum, utan uppkoppling, utan vänner & familj, utan droger… och stanna dag efter dag* till dess energin börjar vända och komma av sig själv, inifrån… (många ekologiska utmaningar skulle lösas på köpet).

Det finns något vackert i att leva med årstiderna – att bejaka livstempot som saktar ned, sova lite mer, ta det lugnare… men behålla vitaliteten, vänta in tills saker sker av sig själv… I morse vaknade jag strax före sju i en underbart vacker energi; redan innan yogan, som jag för övrigt inte kommit mig för sedan i måndags; det fick mig att reflektera över olika livsenergi… häftiga var och en på sitt sätt:

  • Professionell, operativ, effektiv, framåtriktad, älskad i arbetslivet
  • Fysisk, mål- och resultatinriktad, prestationsberoende, ironman
  • Maniskt speadad, genial, kanske konstnärlig, sublimerad
  • Djurisk, råkåt, direktutlevande, njutningslysten
  • Kärleksfylld, totalblissad, over flowing
  • Lugn, enkel, fokuserad, utan riktning, här&nu

*) Som en metafor, även om detta är en teknik för yogis så är det inget man startar med.

bild 2 (1)

Det där med nyårslöften

Ibland får jag frågan – har du något nyårslöfte? Nej, det var många år sedan… men det är ett intressant fenomen; för tanken till LEAN och ständig förbättring. Mycket gott i det, men också symtomatiskt för vår tid… att så många har en idé om att de borde leva livet på ett annat sätt, och samtidigt på något sätt är oförmögna att få till det, varaktigt – då januari är till ända är ändå allting som tidigare… som Clemens Poellinger konstaterar i veckans SvD-krönika om (brustna) nyårslöften – och en kapitulation inför redaktionens lördagsgodis, förlåt fredag kl 14. Han ställer svag impulskontroll mot puritansk ståndfasthet och kopplar nyårslöftena till magiskt tänkande och religiösa ritualer.

Goda vanor handlar ytterst om ett gott liv, och är självklart någonting subjektivt. Mitt eget liv var långt upp i åren kantat av en kamp för att få till det – bara en sån sak som att jag konstant åt för mycket, t ex på julen, och att jag alltid kom på det för sent. Det händer inte längre. Många tolkar det som asketism, men så är det inte.

Jag minns en artikel i SvD för ca 20 år sedan, med rubriken Jag VILL, jag KAN, jag SKA ha det bra, som via kringelkrokar fick mig i kontakt med Bengt Stern och hans intensiva Möt dig själv-processer som syftar till att leda oss djupare in i oss själva; till nivåer dit skolväsendet inte förmår (eller ens har som ambition) att föra oss, till nivåer med ett djup som faktiskt är nödvändigt för att skapa bestående förändring – om ni ursäktar klyschan; skillnaden mellan att agera som offer eller ledare i sitt liv.

Att komma till insikt känns stort men – på tal om nyårslöften – förverkligandet är snarare kopplat till små baby steps, vart och ett kanske ganska obetydligt, för att successivt förankra visionerna i nya dagliga rutiner. Snarare än stora yttre förändringar, har det för mig handlat om ökad närvaro – mindfulnes om ni så vill – och ett sinne öppet för ständig förändring. Skolan har närvarokontroll, att ens kropp är fysiskt närvarande, men närvaro – i betydelsen mindful – handlar om att upplevelsemässigt vara här och nu, vaket alert, på… men avslappat, utan kamp, utan puritansk asketism.

Till toppen