För brackigt hemma?

Fick just frågan, har ni bott in er nu efter ett år? Ja, mer och mer känns det som ett hem. Och samtidigt tampas jag med att lägenheten tenderar att upplevas för brackig. Vad göra? Kan man inte ha en äkta matta? Gardiner från tak till golv? Överdraget på vår Soffa 100 åkte bort vid katalogfotograferingen och sedan har vi inte beställt något nytt, kan inte bestämma oss. Kan man (läs jag) ha beige sammet… blir ju ännu mer finrum… Och vad skulle det i så fall göra? Känner mig instängd, får liksom inte luft…

På ett sätt är detta naturligtvis ett icke-problem, hallå… men sett i relation till skapandet är det förstås viktigt. Att ägna energi åt längtan efter det ”fulländade”. Att förverkliga en vision, kanske inte för visionen i sig utan för att man är levande (=är närvarande) i processen.

Jag släpper det tills vidare. Ibland ger det ena det andra och det löser sig av sig själv.

Nirvans vardagsrum

 

Fyll i din e-postadress för att få uppdateringar om nya inlägg via e-post.

Gör som 206 andra, prenumerera du med.

Attachments

Min sambo Arpitas bästa vän från Milano bor hos oss nu under en vecka som hon leder kurs i familjekonstellation. Det är befriande att ha besök av gäster med tydliga gränser och som vet att ta hand om sig själva. Med hennes mångåriga meditationsbakgrund, var hon en stor hjälp för oss efter Victors bortgång. Hon är van att hantera döden och supportade oss med dagliga meditationer hämtade från den tibetanska dödsboken.

Hon och jag satt länge i soffan under tystnad. Sedan berättade jag hur det kändes nu. Med ett ord – attachments – väckte hon till liv potentialen till ökad frihet t f a det hemska som hänt. Jag minns, att efter skilsmässan från mamman till mina fyra barn, så var det svåraste inte själva separationen utan det svåraste var att släppa bilden av det perfekta livet (läs familjen).

På motsvarande sätt håller jag nu på att öppna upp för att släppa bilden av mina fyra underbara barn. Dessa attachments är romantiska i betydelsen att de bygger på en dröm om livet, men blundar för livets reella sida. De innebär att man ger näring åt något som egentligen inte finns, vilket i sin tur gör att man inte är närvarande här och nu.

Ett droppande blad

För något år sedan fick jag ett skott av kastanjevin som växte till sig. Då den fick sköldlöss stoppade tillväxten och bladen skrumpnade – har försökt att få bort dem utan att lyckas.

Därför kapade jag sommarens nya skott innan de hade smittats och satte dem i vatten i mitt kontorsrum för att utveckla rötter så att jag kan starta en ny planta.

Igår såg jag en fuktfläck på bordsskivan och idag upptäckte jag till min stora förvåning att ett av kastanjevinets blad står och droppar – säkert helt naturligt, men mina tankar gick till katolikernas vallfart till bloddroppnade kristusbilder.

 

Nytvättade fönster känns som att vara nyklippt

Jag blev så glad, det kändes så befriande då jag i eftermiddags stegade in på kontoret efter att precis kommit tillbaka från Italien. Allt doftade rent och rummen badade i ljus. Pånyttfödelse! Alla fönstren och alla glaspartier till våra rum var tvättade! Och de nytvättade linnegardinerna var äntligen på plats igen. Allt såg vackrare ut och jag var t o m övertygad om att våra vitoljade furugolv var nyskurade, vilket visade sig inte vara fallet. Det är fantastiskt! Precis som då man lämnar frisören och vinden känns mot skalpen – livet känns helt nytt, ljusare, lättare…

Fyll i din e-postadress för att få uppdateringar om nya inlägg via e-post.

Gör som 206 andra, prenumerera du med.

Snöklädda alptoppar från middagsbordet

Vi körde de drygt tio milen i stekande sol och tät trafik på de norditalienska motorvägarna, kom till Verona och letade oss fram till tågstationen. Autozug (biltåget) är en fantastisk uppfinning. Efter snabb incheckning körde jag upp bilen på en tågvagn och inväntade sedan att tåget skulle avgå 16.38. Skönt tillbakalutad i kupén, i stilla samtal och njutande utsikten över Trentinos vin- och fruktodlingar ringlade sig tåget upp mot Alperna. Vid middagstid drog vi till restaurangvagnen – rent, snyggt, vita dukar… ok kyckling med ris, sparris… vin… och utanför fönstret hela tiden nya panoraman med vackra hus i gröna alpsluttningar och i fjärran gnistrande bergstoppar med snö. Kan livet vara bättre?

Ja, kanske på natten då. Vi åkte ekonomi med fem bäddar som var lite för smala och för korta för mina 194cm. Kanske uppgraderar oss nästa gång. Ok frukost i kupén. Och strax före klockan nio, efter hundra mil,  rullade vi utvilade av i Hamburg.

16 av 16« Första...1213141516
Till toppen