När skönheten blir för mycket

Om skönhet finns mycket att säga. T ex att den länge var mitt livsmål… hade en idé att mitt liv skulle förändras om jag lyckades betvinga skönheten. På ett plan var det definitivt sant; skönheten ledde mig vidare, då jag vågade inse att inte ens den var svaret på det jag längtade till. Jag trodde skönheten i sig ägde någon form av överjordisk kraft. Det tror jag inte längre, men skönheten var förvisso ett slags öppning för mig, precis som poesi, musik eller botanik kan vara det för någon annan. Man kan välja att bli desillusionerad då man inser att livet inte är som man trodde, eller man kan nyfiket ställa följdfrågan; om det inte är detta, vad är det då?

På högskolan för skönhet – arkitektlinjen på KTH – mötte jag kärleken, mamman till mina fyra barn. Vårt liv kretsade mycket kring den ultimata estetiken utifrån funktion och enkelhet. T o m då vi hyrde sommarhus, möblerade vi om och totalrensade från prydnadssaker. En sommar gjorde vi Österlen och förfasade oss över oinspirerande miljöer trots husens och landskapets förutsättningar. Kanske det blev för mycket… minns då vi vid avstickare över Öresund kom till vandrarhem i Klampenborg med en entré stor som kyrksal; mitt bland alla gäster, utropar vår äldsta dotter Sofie, då kanske fem år, med en stämma som fyller rummet Tycker ni det är fult här?

 

bild-18Ett barn kan uppleva att skönheten blir för mycket. T ex om den används för att dölja något annat. Nu har jag läst Johanna Ekströms, dotter till akademiledamot Per Wästberg, bok Om man håller sig i solen, där hon skriver Vi lärde oss vad som var fult och vad som var fint och att det var viktigt att tycka samma (s 20).

Bokens första del är barndomsminnen, en i mitt tycke väl ordrik redogörelse, som bas för bokens senare analyserande återkoppling till upplevelser i nutid. Jag blev överraskad när jag i vuxen ålder stannade upp. Det första som mötte mig var känslan av det outhärdliga. // Tvånget att säga sanningen och upplevelsen att jag inte visste hur man formulerar den (s 263-4). Språket gav sig av från sanningen. Ibland med hjälp av metaforer (s 265). Vad är det jag gör när jag skriver den här boken? Gör jag likadant som pappa? // Jag tror jag kan tala mig närmare en kärna, men plötsligt talar jag mig bort från den (s 253). 

Johanna får höra ”Dina föräldrar var så stiliga // men alltid så svala. Fjära. Liksom bakom glas. Det fanns inget att tala om, allt vara bara så bra, all smärta avfärdades (s 277). Först då Johannas mammas graviditet inte längre gick att dölja, berättade Per Wästberg för sin dåvarande fru om sitt dubbla förhållande, som då varat i sex års tid. Av sin farbror får Johanna veta Du var nog ett halvår innan vi fick reda på att du fanns. Jag trodde först att P och A-L (Per Wästbergs dåvarande fru, min anm.) hade adopterat ett barn. Och Johanna fortsätter Ingenting av det han berättar har mina föräldrar någonsin sagt till mig (s 130). Fadern är helt oförstående, jag tycker det är kolossalt feltolkande av en dotter // att hennes mor och jag ville dölja något under en estetiskt vacker yta (jmf mina tankar 120828).

Fyll i din e-postadress för att få uppdateringar om nya inlägg via e-post.

Gör som 206 andra, prenumerera du med.

Jag är här och nu

I söndags, en dryg timme innan tåget tillbaka till Malmö skulle gå fick vi en inblick i den danske konstnären Jeppe Heins (född 1974) verklighet i Bonniers vackra konsthall. Utställningen om Lycka – A smile for you – är enkel och självklar, bitvis lustfyllt interaktiv och som helhet inbjudande till meditativ självreflektion.

Bonniers konsthall är utsökt ned i minsta detalj, med järnvägen alldeles intill. Dess arkitekt, Johan Celsing och jag var nära kursare på KTH.

Bonniers konsthall är utsökt ned i minsta detalj, med järnvägen alldeles intill. Dess arkitekt, Johan Celsing och jag var nära kursare på KTH.

Spegeln är ett centralt motiv // eftersom den sätter fokus på // ”här och nu”. Som besökare bjuds du in att se dig själv, den omgivande miljön och bli närvarande i stunden.

Spegeln är ett centralt motiv // eftersom den sätter fokus på // ”här och nu”. Som besökare bjuds du in att se dig själv, den omgivande miljön och bli närvarande i stunden.

 

 

Däremot gör beskrivningen av utställningen mig mållös, jag fattar iiinggen ting. I SvD – rescentionen (130502) beskriver man det som rörande och modigt att ta sig an begreppet Lycka, refererande till fenomenen Munken som sålde sin Ferrari respektive Alkemisten, som få erkänner att de har läst… I konsthallens egen skrift talar man om att den etablerade konstvärlden generellt sett anser sig vara för fin för marknaden för alternativa behandlingar med allt vad det innebär från healing till självhjälpslitteratur… Så fortsätter skribenten som om det vore förvånande; Det visar sig att människor mycket väl kan klara av ord som ärlighet och glädje och lycka, även om de i de flesta sammanhang anses lite fula. Stackars MÄNNISKOR, då, i den ”etablerade” världen. HUR har det blivit så? Jag fattar det inte. Lika lite som jag fattar att litteraturkritiken aldrig såg djupet i Marianne Fredrikssons verk, stackars kulturelit.2013-06-16 12.09.01

Den mest gripande delen av utställningen är det inre rosa rummet fyllt av tusentalet akvareller tillkomna i en terapeutisk process för konstnären att möta sin utbrändhet. Precis som i den buddistiska meditationen Who is in där man timme in och timme ut tömmer sig på tankar, målar sig Jeppe Hein in i sitt eget varande. Jag försöker bara vara så ärlig mot mig själv som möjligt, säger han. Och beträffande konstvärlden: den  har successivt blivit en allt mindre del av min identitet. 

2013-06-16 12.13.442013-06-16 12.10.152013-06-16 12.11.592013-06-16 12.07.242013-06-16 12.18.11

2013-06-16 12.09.57

Meaningless

Everything is utterly meaningless. Det kan verka skrämmande. Men är på ett djupare plan mycket vackert… och befriande. Meningen slog mig i morgonens älskog. Som jag gav ”meningen” lycksaligt befriande. Händelser, saker, relationer … har i sig ingen mening. Det är vi som, kopplat till vår sociala prägling, ger den olika mening. Inget fel med det. Men skönt som en grundinsikt då vi möter världen. Det förenklar så oerhört. Och viktigast av allt, det gömmer fröet till vårt mer sanna jag – i alla fall det ”jag” som har potential att ge oss det vi alla längtar till… att vara tillfreds på insidan alldeles oavsett det som (alltid) sker på utsidan. Det innebär inte att gå runt som en zombie, precis tvärtom, det handlar om att ta in världen, möta världen i dess skönhet och smärta, men inte som räddaren utan som en närvarande inkännande kraft… vad det så visar sig kunna leda till. Ha en bra dag :)

Mässor i Köln

2013-05-13 18.37.49

För någon vecka sedan var jag i Köln tillsammans med Tomas Fröding, vår fantastiske prototypsnickare… sedan snart 20 år! Genom åren har vi med jämna mellanrum besökt Interzum-mässan. Medan Salone Internazionale del Mobile i Milano handlar om trender och färdiga möbler, har Interzum sin fokus steget innan – på material, komponenter och beslag till möbler och inredning. Som formgivare är det rena julafton. Det är speciellt viktigt för oss på Norrgavel att hålla oss à jour, eftersom många av våra naturmaterial inte hittar till Sverige för egen maskin. Samtidigt kändes det lite tunt på den fronten i år, trots att Tyskland ju ofta ligger steget före när det gäller eko. Mässan är gigantisk, men tyngdpunkten ligger förstås på billiga material för ett bredare segment – alla typer av effektsökande surface, coating och syntetiska textiler; geometriskt skiktad skumplast i olika bjärta pasteller… och nytt de senaste åren, inte japaner, men kineser, kineser, kineser med beslag i monter efter monter; trist identiska.

Fanéren är tätt, tätt sågade som en jalusi, för att böjas i 3D.

Fanéren är tätt, tätt sågade som en jalusi, för att böjas i 3D.

Vi fascinerades av 3D-fanér, böjligt i alla ledder, bautaplankor och linoleum på nytt sätt, färdigflätade papperssnören, barktextil och pressad halm. Mer direkt, fick vi med oss uppslag till nya infästningar, hjul, metallben och handtag. Ibland tog jag fylld av entusiasm tag i Tomas, som bara svarade vi jobbar redan med dem, som tur är har han koll :). Senare i höst och till vårstarten hoppas vi kunna visa resultatet.

2013-05-28-17_300px

Vi tog nattåget ToR direkt från Köpenhamn; Tomas tangerade sin gräns: 24h tåg för 9h mässa… en belöning då man stiger ut på planen framför centralen är uppenbarelsen av Kölnerdomen. För två år sedan hade jag hunnit med en katolsk morgon-mässa innan jag mötte Tomas på den mer världsliga mässan – han var försenad p g a flyget. Hm.

Kölnerdomen tog 600 hundra år att bygga, men under halva tiden låg arbetet nere. Då den färdigställdes vid 1800-talets slut var den under några år världens högsta byggnad - en gotisk katedral efter medeltida ritningar men med en modern takkonstruktion av stål!

Kölnerdomen tog 600 år att bygga, men under halva tiden låg arbetet nere. Då den färdigställdes vid 1800-talets slut var den under några år världens högsta byggnad – en gotisk katedral efter medeltida ritningar men med en modern takkonstruktion av stål!

 

Fyll i din e-postadress för att få uppdateringar om nya inlägg via e-post.

Gör som 206 andra, prenumerera du med.

Bosse Rosander

Livets förgänglighet; minns ni introt till HBO-serien Six feet under… en helt vanlig dag, så händer något och det vita ljuset tonar fram och blir totalt. Det vi kallar livet är till ända. Formgivaren, fotografen och illustratören Bo Rosanders hjärta slutade slå i hemmet i Skillinge en söndag i april, som Björn Rietz skriver i sin vackra dödsruna (SvD 19 maj 2013). I fredags var vi många som tog farväl i Uppsala.

2013-05-28 16.27.05

Bosse halkade in i mitt & Norrgavels liv kort efter Bo-mässan 1993. Hans och f d hustrun Ingelas hem i Skillinge gjorde starkt intryck på mig – så snyggt, så snyggt OCH befriande opretentiöst. Jag noterade dess modernistiska touche, något jag själv kom att avstå från ännu många år men bejakade kontrasten till den jordbundna dovheten som då var Norrgavel. Bosse tyckte mina möbler stod sig oberoende av färgtyp och kulör.

Första katalogen 1994 och Norrgavels värdegrund med Bosses signum på baksidan - vi ses

Första katalogen 1994 och Norrgavels värdegrund med Bosses signum på baksidan – vi ses

Jag hade klart för mig vad jag ville, men saknade verktygen att nå dit. Med sitt skarpa öga och sin goda smak hjälpte Bosse oss att få stil redan på första katalogen. Och han var inte nådig, men humoristisk… om en spegel, typ fästmansgåva jag gett min blivande hustru,  uttryckte han något i stil med Det är dålig smak, den tycker jag inte vi ska ha med. Och så fick det bli. På mitt pluskonto får man nog lägga ett stort mått av tillit om jag inser någons genialitet. Han drog till med ett starkt koboltblått omslag som kontrast till temperans finstämdhet, omvandlade min handgjorda logga till det den i stort fortfarande är – norrgavel rakt upp och ned – och envisades med att den på omslaget skulle vara svagt gultonad i kontrast till klädskåpets vita siluett, trots att det nästan inte var synligt. Jag var härligt förundrad; han blev min skola i otaliga projekt genom många år.

2013-05-28 15.59.07

Men ändå… störst av allt är kärleken. Vi människor är så olika. Jag har träffat få som Bosse… hans stora värme slog alltid emot mig då vi sågs, ett slags barnslig värnlös öppenhet. Den fortsätter att värma, och samtidigt är det svårt att förstå… vi möts, vi gläds med varandra och så är det i en bemärkelse plötsligt över.

Projekt på gång

2013-05-03 13-2.49.33En rolig del av mitt arbete är att, tillsammans med de som arbetar i butikerna, komma fram till hur vi ska visa möbler och andra varor i butikerna. Det är förstås ett arbete som är ständigt pågående. Jag vill att det ska vara tydligt och informativt, men också gediget och vackert. Därför tar vi fram vår egen butiksinredning som är anpassad för att lyfta fram just de kvaliteter vi vill visa – äkta material t ex, massiv björk och ek i alla hyllplan, järn i Sparring-konstruktionerna, glas… Under våren har vi utvecklat ett nytt koncept för våra små möbler – konsoler, hyllor, kuber, pallar, tavelhyllor etc – som finns på lager i butik, för att visa dem tillsammans med produkter de hör ihop med så som galgar, krokar, tavelramar, förvaringsboxar, korgar mm. Vi testar först i Stockholm (klart i början av juni) och fortsätter sedan i övriga butiker.

2013-05-03 13.49.49

Det stora blå

invid Gustav Adolfs torg i Malmö

invid Gustav Adolfs torg i Malmö

Fyll i din e-postadress för att få uppdateringar om nya inlägg via e-post.

Gör som 206 andra, prenumerera du med.

Helt djävla sjukt

På 1980-talet vägrade jag bil, liksom flyg förstås; rörde mig mest på cykel eller med tåg. Minns en gång vi tillät oss låna svärmors Golf och bilade nedåt Södermanland – frihetskänslan var enorm, men också omställningen, rent av chocken… E4:an förbi Vagnhärad var helt ny och vi konstaterade hur man brutalt dragit den 20 meter breda motorvägen rakt genom det gamla kulturlandskapet; över åkrar, genom dungar och vertikalt nedschaktat genom urberget. Jag förvånade mig själv, men minns hur jag grät.

Episoden gjorde sig påmind då jag i slutet av förra veckan var i Oslo för välbesökt kundkväll och frukost för inbjudna arkitekter/inredare morgonen därpå. Tänk, att kunna stiga ur sin säng i vanlig tid i Malmö, ta tåget till Köpenhamn/Kastrup och via Gardemoen anlända butiken i centrala Oslo vid elvatiden. Och för bara några ynka hundralappar. Grymt imponerande. Och förstås helt djävla sjukt, så länge flyget i proportion till nyttan står för en sådan enorm miljöbelastning. Mina återhållna tårar känns mer relevanta än flygets patetiska krokodiltårar över höjda bränslepriser; man betalar ju inte ens gängse energiskatt. Få saker gör mig lika upprörd. I början tog jag buss eller båten, men någonstans går en gräns för att man ska orka… snabbtåg som förbinder  Kph-Malmö-Gbg-Oslo, tack! Och låt gärna chockhöjda flygskatter bidra till finansieringen.

Situationen framstod som ännu mer absurd, då jag under hemresan läste DNs utmärkta artikelserie Min stund på jorden; i del 1, Vårt största moraliska dilemma, beskriver Harald Welzer klimatkrisens moraliska och intellektuella konsekvenser.

Claes Ramel & ny världsbild

 

Claes Ramel, professor i toxikologisk genetik vid Stockholms universitet sedan 1977,  har gått ur tiden, 87 år ung/gammal… har jag noterat i dödsrunorna, som nog i sig är ett tecken på att ens egna jordeår också går (förr fattade jag inte att någon kollade dem). Genom åren har jag samlat ett och annat klipp kopplat till Norrgavels värdegrund, ja, det startade förstås långt innan Norrgavel ens var påtänkt.

Från 27 februari 1980 har jag ett klipp som jag minns förändrade min världsbild. Claes Ramel beskriver med starkt miljöengagemang och beundransvärd framsynthet hur energikrisen bara är det näst värsta som kan hända – det allra värsta vore om vi löste den!. Fokus på energikris låg i tiden, inte minst denna månad före folkomröstningen om kärnkraftens vara eller icke vara, men märk att Claes Ramel redan nu berör växthuseffekten och kopplingen till CO2. Läs den!

Claes Ramel lyfte frågeställningen från ensidig fokus på ”miljön” till hur vi fungerar som människor. Man kan välja att konstatera sakernas tillstånd, typ människor agerar som egoistiska varelser, och resignera. Eller man kan välja att utifrån samma analys, försöka hitta alternativa lösningar – vad är det som gör att människor agerar utifrån egoism? Är det verkligen en naturlag? Hur skulle en kultur se ut som stöder mänskligheten i en annan riktning? Själv blir jag mer och mer övertygad om att frågeställningen om planetens ekologiska balans skulle må bäst av att börja i den änden. Därför innehåller Norrgavels värdegrund förutom Humanism och Ekologi / CSR också en dimension om Evigheten – annorlunda uttryckt;  Vad innebär det att vara människa? Vad är meningen med ett människoliv? Vad ger våra liv mening? Varför identifierar vi oss mest med det fysiska – vår ålder, det vi äger, den position vi har… genom att röra oss bortom dessa begränsningar är jag övertygad om att vi finner källan till helt andra lösningar.

 

Tre events jag vill rekommendera

14 april

Ananda Giri sitter sedan många år på min anslagstavla på jobbet. Om jag förlorar mig själv kan jag se in i hans ögon och hitta hem igen. Han var en viktig anledning till att jag 2005 tog mig tillbaka till Indien, där jag tillsammans med hundratals andra satt vid hans fötter och lät mig genomlysas av hans vördnadsvärda klarhet och djupt medmänskliga kärlek. Hotell Kung Carl, Birger Jarlsgatan 21, nära Norrgavel!

4 maj

Fantastiskt! Deva Premal och Miten ger mantrakonsert på Konserthuset i Stockholm. Under alla mina år i meditationskretsar har deras musik funnits i bakgrunden, ibland live på små improviserade konserter, en gång vid jättekonsert i Indien och ofta som stilla bakgrund på Cd – deras ofta repetitiva musik, ibland med uppehåll för tystnad är magiskt mind blowing. Dagen efter konsert i Helsingborg.

15 juli

Heldagsworkshop på Clarion hotell Stockholm med Byron Katie. I min blogg har jag fler gånger återkommit till hennes fantastiska teknik – The Work – att sopa rent hus med alla ursäkter, undanflykter och försvar vi döljer oss bakom och istället på ett klart och enkelt sätt träda rakt in i vår egen sanning; djup visdom, mycket respekt och kärlek och rakt på sak utan konstigheter. Smakprov i intervju med Oprah Winfrey.

5 av 16« Första...34567...10...Sista »
Till toppen