Det finns något lättbegripligt med massivt trä. Det som möter handen på ytan är samma material som finns längre in. Träet är sig självt, hela vägen igenom.
Kanske är det en del av anledningen till att människor har levt så länge med trä omkring sig. Det är ett material som går att förstå med sinnena. Vi känner dess temperatur under handen, ser ådringen och märker skillnaden mellan en nyslipad yta och en som använts under många år. Det finns en omedelbarhet i mötet med trä som är svår att skilja från själva materialet.
Samtidigt är det aldrig helt förutsägbart. Två stycken trä är inte identiska. Ådring, ton och små skiftningar varierar beroende på hur trädet har vuxit och var i stammen materialet kommer ifrån. Att arbeta med massivt trä innebär därför inte att försöka göra varje del likadan, utan att förstå variationerna och arbeta med dem.



















