• En av Sveriges främsta formgivare, Ingegerd Råman, har skapat tidlöst vackra bruksföremål i keramik och glas sedan sent 1960-tal. Nu är hon åter aktuell med en ny kollektion för Orrefors. I Norrgavels butiker finns hon representerad med ett urval av sina karaktäristiska alster. Alltid lika minutiöst genomarbetade – med perfekt harmoni mellan funktion, skönhet och material. Och grundtanken kring kvalitet och det lågmält avskalade, som präglar Ingegerd Råmans formgivning, återfinns även i Norrgavels värdegrund. Ett fat är ett fat och en stol är en stol. Kanske därför de samverkar så väl.

    [Malmö, september 2021]

    Ingegerd Råman svarar med en lätt andfådd röst när Norrgavel ringer upp. Hon är ute och promenerar, på väg till ett möte, och vill bli uppringd lite senare. Att Ingegerd Råman är 78 år är svårt att tro med tanke på hennes till synes outsinliga energi och alla nya projekt som ständigt avlöser varandra.

    Utöver det aktuella samarbetet där Ingegerd Råman tagit fram en helt ny kollektion för varumärket Orrefors, så har även strålkastarljuset riktats mot henne i samband med Liljevalchs nya tillbyggnad som invigdes i augusti 2021. I tätt samarbete med arkitekten Gert Wingårdh utformades en fasad bestående av hela 6860 transparenta glasbottnar, formgivna av Ingegerd Råman. Vid invigningen av Liljevalchs+ slogs även portarna upp till en separatutställning med Ingegerd Råmans glascylindrar, som accentuerar rummets magiska rymd.

    Pratstunden äger rum några timmar senare och samtalet med Ingegerd är rena fröjden. Hon har nära till skratt och delar generöst med sig av tillbakablickar i karriären; kryddat med ödmjukhet och kloka insikter.

    "Jag skapar funktionella föremål som har skönhet, är enkla att producera och värda sin peng."

    Du är tillbaka hos Norrgavel – vad är det hos Norrgavel som du uppskattar?
    – Jag var ju faktiskt med från första början. Norrgavel tog in mina föremål i samband med att den första butiken öppnade. Jag är rätt noggrann med var jag vill vara, även om man inte alltid kan styra över det helt. Vad gäller Norrgavel så delar jag och Nirvan Richter (Norrgavels grundare) den grundläggande idén om hantverk, material och formspråk. Norrgavels butiker utstrålar en kvalitet, omsorg och kärlek till det man gör – på motsvarande sätt som det jag står för. När Norrgavel öppnade sin första butik i början på 90-talet, så hade jag precis fått mycket uppmärksamhet med glasserien Bellman, som jag tog fram i samarbete med gamla Skrufs glasbruk. Lite kul kuriosa är att både jag och Nirvan har band till Carl Malmsten, på olika sätt.

    Serien Cut in Number består av tre cylindrar. De strama formerna kombineras stilsäkert med slipskär i olika mönsterbilder. Enkelt och tidlöst, men med briljans och omsorg – i typisk Råmanestetik. Foto: Orrefors.

    De nya glascylindrarna i serien "Cut in Number" är skurna i symmetriska ränder. Berätta mer!
    – Cylindrarnas strama former kombineras med slipskär i olika mönsterbilder, där jag har låtit skären förbli matta. Tanken med detta är att jag vill visa folk det klara glasets briljans – det framhävs i konstrasten mellan det matta och det klara. Namnet "Cut in Number" anspelar på det matematiska arbetet med att ta fram schemat till mönsterbilderna.

    INGEGERD RÅMAN

    YRKE

    Krukmakare & formgivare.

    UTBILDNING

    Carl Malmstens Capellagården på Öland, Konstfack i Stockholm och vid italienska Istituto Statale d’Arte per la Ceramica.

    BOR

    Lägenhet i Stockholm, hus & ateljé nära Ystad.

    AKTUELL

    Med nya kollektionen för Orrefors som har premiär hos Norrgavel i slutet av september, 2021.

    Berätta mer om "Pond", din serie med uppläggningsfat gjorda i centrifugerat glas.
    – Pond kom till för närmare 20 år sedan. Jag satt ofta i hyttan på Orrefors och iakttog hur processen med centrifugerat glas gick till. Orrefors tekniker var övertygade om att ovala uppläggningsfat kan man inte göra, för det har så många formgivare redan försökt sig på utan att lyckas. Men jag var till 99 % säker på att det skulle gå. Jag höll på i nästan ett helt år för att övertyga vår designchef om att få lov att testa. Det fanns ett motstånd eftersom provformen i järn till centrifugerat glas var mycket kostsammare än den vanliga träformen. Tillslut fick jag göra en form till det näst minsta fatet i serien – och det funkade direkt! Pond är ett av de föremål som jag har gjort för Orrefors som jag håller väldigt högt. Nu har produktionen av Pond återupptagits under varumärket Orrefors och det är jag väldigt glad för.

    Serien Pond består av fyra uppläggningsfat i olika storlekar. Med sin mjuka, enkla och ovala form, när faten står i varandra, liknar Ingegerd Råman dem vid ringarna på vattnet från en fallande sten. Färgvalet i grått har en avskalad självklarhet. Foto: Orrefors.

    Kommer du från en konstnärlig familj eller hur såg vägen ut till ett konstnärligt yrke?
    – Nej, inte alls. Men när jag var liten upptäckte man ganska tidigt att jag inte kunde stava och ett handikapp kan också skapa något som gör att man söker sig åt andra håll. Till min stora lycka fick jag en lärare som lät mig gå i hennes vanliga klass. Hon var en fantastiskt bra pedagog och uppmuntrade mig att rita istället för att skriva mina uppsatser, dessutom satte hon mig i pantomim-teater. Jag fick lära mig att uttrycka mig på annat sätt. Hon var långt före sin tid och blev så småningom en förgrundsgestalt för den nya folkskolan. Jag är henne evigt tacksam och hon betydde verkligen otroligt mycket för mig. Vi träffades flera gånger senare i livet och hon blev över 100 år. Tack vare henne fick jag ett bra självförtroende och vågade stå upp för mig själv.

    Ljusstaken Lumiere i glas och silver formgiven av Ingegerd Råman för Orrefors. "Råmanskt" avskalad och med en perfekt balans mellan de olika materialen. Foto: Orrefors.

    Just det avskalade och enkla har genomgående varit ditt signum ända från start – hur har du kunnat vara så stark i din övertygelse, oavsett trender och tidsanda?
    – Det fanns inga egentliga mottagare till det enkla och avskalade när jag började som formgivare. I slutet av 60-talet var tiden sådan, då efterfrågades det istället färgade och unika föremål i glas. Men jag var övertygad om att man inte behövde dekorera och jag såg glaset i sig själv som så otroligt vackert. För mig var det viktigt att jag själv tyckte om det jag gjorde. Om man ska vara verksam inom ett yrke där man oftast inte tjänar så mycket pengar, så ville jag åtminstone få göra det jag själv trodde på. Efter min anställning hos Johansfors öppnade jag ett eget krukmakeri i Skåne, där jag jobbade dag och natt i tio år. Men jag har alltid gillat att jobba.

    "Det enkla är ofta det svåra."


    Även om ni sysslar med helt olika slags formgivning – kan du se några paralleller mellan dig och Norrgavels grundare Nirvan Richter?
    – Det handlar om material och kvalitetskänsla – vi fuskar inte. Det är själva förhållningssättet som är lika. Omsorg, eftertanke och närhet till det man gör. Skönhet och funktion har lika värde. Jag brukar sammanfatta min syn på formgivning med orden; bra funktion, skönhet, lätt att producera och värt sin peng.

    Hållbarhet för mig är något som ska kännas bra att bruka över tid, sprunget ur en hållbar idé. När man verkligen lär känna ett material så har man större möjlighet att gestalta saker som blir rent kvalitetsmässigt hållbara – både i uttryck och tillblivelseprocess.

    Hur kom det sig att du valde att samarbeta med Orrefors?
    – Under lång tid hade jag jobbat kontinuerligt med keramik. När jag återvände till glasriket efter tio år som krukmakare, så kom jag först till Skruf. Det var mitt gamla arbetslag från Johansfors som startade Skruf och ville ha med mig som deras formgivare. Några år senare frågade Orrefors om jag ville börja jobba med dem, men då var jag ännu inte klar med det lilla bruket Skruf. Samarbetet med Orrefors inleddes först 1999 och de hade två tekniker som jag längtade efter att få jobba med – det centrifugerade glaset och slipat glas. Orrefors glasbruk lades ner 2013, men varumärket Orrefors lever ju vidare.

    Hur ser inredningen ut hemma hos dig?
    – Min man och jag är kända för att inte ha så mycket omkring oss. Hemmet ska vara en fristad, fungera väl och kännas välkomnande. Vi praktiserar "en sak in, en sak ut", men det måste vara bekvämt och funktionellt. Men visst finns det saker hos oss bara för skönhetens egen skull.

    Mitt ute på den skånska slätten, mellan Ystad och Tomelilla, ligger huset och ateljén där Ingegerd Råman och maken Claes Söderquist bor och verkar sedan flera år tillbaka. Foto: Orrefors.

    Lusten är en viktig ingrediens i ditt skapande. Hur tar den sig uttryck i de färdiga bruksföremålen?
    – Det finns några saker som jag brukar säga till unga, blivande formgivare. Det man känner glädje inför blir oftast bra. Det gäller att försöka se det man tycker är viktigt och känna lust till det man gör. Kom också ihåg att vara envis och stå upp för det du tror på. Man får förbereda sig på många bakslag, för det finns ingen rak väg framåt. Det är ju inte alla som tycker om det jag gör, men jag tycker åtminstone om det själv.

    Du nämner misslyckanden och sidospår som en viktig del av den kreativa processen – vill du berätta mer om hur du tar dig an nya projekt?
    – Ja, det är nästan det viktigaste. När man har misslyckats, så måste man ta tag i det direkt. Det är oftast motgångarna man lär sig mest av. Man tittar tillbaka på själva processen och hittar lösningar, samtidigt som man håller fast vid den ursprungliga visionen. Därtill bär man med sig olösta problem eller uppdrag och bearbetar dem omedvetet – det kan vara ett samtal, en färg eller ett ljud som får den sista lilla detaljen att falla på plats. I varje nytt projekt är det som att börja om på nytt, men jag har självklart alla mina samlade erfarenheter med mig.

    Några nya projekt som du vill berätta om?
    – Självklart att jag har nya projekt på gång, men vill oftast inte berätta om det förrän det är färdigt. Man kan ha oerhörda förhoppningar, men så blir det kanske inte så mycket av det... Men jag kan berätta att jag jobbar med Japan igen. Synd bara att man inte kan komma in i landet längre, på grund av pandemin. Jag skulle ha åkt dit redan förra hösten, men det blev ju inte av.

    På den avslutande frågan om Ingegerd Råman har något projekt kvar som hon drömmer om att få förverkliga, så kommer svaret snabbt.

    – Jag är nyfiken och ser vad som dyker upp. Och jag drömmer egentligen bara om att jag ska få fortsätta jobba. Det är vad jag drömmer om.