Doft av cigarr

Nirvan Richter, 12 september 2014

På promenad till jobbet; i andra änden av Gustav Adolfs (min morfars namn) torg kom en doft av cigarr, lokaliserad till man som gick framför mig.

– Så gott det doftar!

… min barndom, min morfar, min danska mor… har inte känt doften på halvtannat år, sedan min mor gick bort. Så kommer alla minnen…

Tänker på Proust och hans madeleinekaka. Från jul och under våren läste jag På spaning efter den tid som flytt i hela sina dryga 3 000 sidor. Just nu slår det mig bara hur romantiskt (i betydelsen att idéer om verkligheten blir starkare än verkligheten i sig själv) ett doft-/smak-/ljud-minne ofta är, minnet selekterar något oerhört; det vackra blir vackrare än det upplevdes där och då, det hemska hemskare etc. Med min livshållning känns mindfulness i stunden mycket mer attraktiv och livfull än en pseudonärvaro byggd på minnen.